I innovations- och utvecklingsprojekt är lösningen mer eller mindre okänd. Det är inte så konstigt med tanke på att den ännu inte utvecklats.

Men eftersom lösningen är okänd blir det besvärligt: Inte nog med att lösningen ännu inte finns, kunskapen om kundernas eller användarnas behov och problem är många gånger liten och ibland är det dessutom oklart vilken utvecklingsmetod som passar. I den vetenskapliga teorin om handlingsnivåer kallas detta den kreativa nivån som är skild från den regelbaserade nivån där det mesta är känt och manualer finns skrivna.

Okänt, okänt, okänt. Vad ska beslutsfattare göra? Jo de ska byta världsbild för en liten stund.

Innovation är aldrig enkelt men det finns modeller och metoder för att hantera osäkerhet och uppnå effektivitet även i utvecklingsarbete, så att beslutsfattare vågar ge pengar till utvecklingsprojekt som inte har en i förväg framtagen kravspec.

För att kunna argumentera för innovationsidéer på samma villkor som i producerande verksamheter, där lösningen går att beskriva i förväg, behöver utvecklare en teoretisk grund. De behöver även teori och modeller för hur utvecklingsarbete görs effektivt.

Bekymret för utvecklare är att de alltför ofta bedöms enligt normer som kommer ur en produktionslogik när de i stället skulle behöva bedömas och granskas enligt en utvecklingslogik. Utvecklingsarbete kan vara hypereffektivt fast den effektiviteten mäts på andra sätt än i produktionsarbete. 

Vi berättar mer om konkreta styrmetoder och synsätt för effektivt  innovationsarbete i vårt nästa webinar den 31 augusti. Läs mer om webinariet här

Go To Top